Anitas blogg ... lite av mycket ...

• Jag ville gärna ha en blogg som man kunde designa (och framförallt ändra då och då) utan att gå in i stilmallen (CSS:en) då det definitivt inte är  min starka sida. Jag hade jätteproblem innan jag fick till denna design (som jag aldrig varit nöjd med) men jag törs definitivt inte försöka ändra den för då kanske jag pajar allt.
• Jag ville ha en blogg som jag inte blir utloggad ur om jag får telefon mitt i ett inlägg och när jag sedan fortsätter skriva och trycker på "uppdatera" så kommer den där förargliga påloggningsrutan upp.
• Jag ville ha en blogg utan reklam.
• Jag ville ha möjlighet till flera rubriker på rullisten vid sidan om bloggen.
• Det har varit mycket problem när jag ska skriva i bloggen på kvällarna. Det har helt enkelt inte gått utan jag har fått ge upp. Jag har till slut skrivit mitt inlägg i word och sedan laddat upp det på morgonen innan jag gått till jobbet eller kvällen efter.
• Ett annat problem som har börjat dyka upp då och då är att det ibland inte går att öppna reklamen och då går det heller inte att öppna själva bloggen.

Jag har under en lång tid studerat wordpress-bloggar och tyckt att dom har varit väldigt stilrena och snygga och fungerat bra. Så idag har jag ägnat dagen åt att skapa min nya BLOGG.

Men ... det finns också fördelar med blogg.se. Bland annat är det väldigt lätt att få en översikt över allt som är postat i bloggen. Det är väldigt lätt att skriva inläggen. Bilderna hamnar där man har markören placerad (i den nya måste jag gå in i koden och flytta bilden). Och den är ju på svenska. Jag kommer därför att ha denna blogg kvar, den får vara vilande. Sedan får jag se om jag blir nöjd med den nya bloggen annars så kanske jag tar upp denna igen.

Så ... från och med idag så finns alltså min blogg HÄR. Välkomna dit!

//Anita

Mitt i denna underliga milda vinter (som egentligen inte alls är någon vinter) går mina tankar till november/december 1999 då vi upplevde några riktigt kalla dagar och nätter. Orsaken att jag kommer ihåg denna köldperiod beror på en ensam svanunge. Jag tänkte berätta historen här ...

Vid mitt jobb så finns en liten, liten sjö. Ja den är så liten att man hinner gå runt den på sin lunchpromenad.

Det var våren 1999. Svanparet som brukade häcka i den lilla sjön hade kommit tillbaka som vanligt. Vi kände igen dem då pappa svan var märkt med ett blått band om halsen. Vi följde vårt par då de gled omkring på den lilla sjön och kurtiserade. Vi såg när de byggde sitt bo. Vi såg när de ruvade sina ägg.

Så en dag visade vårt svanpar stolt upp sina 4 små ungar. Vi följde dem på våra lunchpromenader och såg dem växa. Men en dag så var det bara 3 ungar. Vi trodde att den fjärde gömde sig i vassen men vi kunde inte se den, inte någonstans. Vi tänkte att "den är nog här imorgon igen". Men ... dagarna gick och vi såg aldrig mer den fjärde ungen. Vi letade efter den för att komma på vad som kunde ha hänt men utan resultat. Den var borta. Kanske var det någon rovfågel som tagit den. Vi fick aldrig veta.

Sommaren kom och sommaren gick. Hösten närmade sig. Svanungarna började växa till sig ordentligt, fast vi tyckte att en av dem var lite mindre än de andra, lite mer tillbakadragen på något sätt. Höstens stormar började vina, löven falla och en dag så var det dags för svanfamiljen att flytta mot öppnare vatten.

Jag såg aldrig när de gav sig iväg men jag hörde andra som sett det och berättade för mig. Föräldrarna hade pockat på ungarna och så gav de sig iväg, mamma, pappa och ... två av ungarna. Men den tredje, den lite mindre, den lite tillbakadragna blev kvar. Den försökte men hann liksom inte med de andra. Hur skulle den nu klara sig själv? Vi tänkte att den kanske skulle ge sig iväg men den stannade i den trygga lilla sjön där den var född och uppvuxen.

November kom och nu blev det snö och kallt, riktigt kallt! Vi var många som oroade oss över svanungen. Vi såg med bävan att sjön började frysa till. Det fanns en liten, liten del (några  kvadratmeter) strömt vatten som fortfarande var öppet. Där simmade den omkring. Det började bli dåligt med mat nu också men under veckan så hade många med sig bröd till svanen.
 

Det blev fredag. Dom hade spått riktigt kallt väder den helgen. Jag tittade hela kvällen på termometern och tänkte på svanen. Det började krypa ner mot minus 12 ... minus 14. Jag kunde knappt sova på natten. På morgonen så lassade vi in bröd i bilen och tog med oss ett spätt. Vi åkte iväg till sjön och vi var inte ensamma där. Där var flera som hackade hål i isen så att svanen skulle kunna ha någonstans att simma. Vi visste att det var livsviktigt med öppet vatten för den. Jag med flera åkte tillbaka flera gånger under dagen och på kvällen.

Finns det verkligen inget mer att göra tänkte jag. Jag letade på nätet och hittade "Katastrofhjälp - Fåglar och vilt". Jag ringde och sa att jag ringde från Södertälje. "Är det om svanen?" var det första de sa i telefonen. Jaha, sa jag, jag är alltså inte den första som ringer? Nej det har ringt flera stycken och vi ska göra vårt bästa för att komma och försöka fånga in svanen och släppa ut den i Stockholms ström bland de andra fåglarna.

Dagarna gick. Kylan bestod, svanen var kvar. Vi var många som matade och hackade is. Jag ringde och frågade hur det gick. Dom hade försökt att fånga svanen 2 gånger men det hade inte gått för den var så skygg. Men dom gav inte upp utan skulle försöka igen.

Och så en dag i mitten av december så lyckades det. Svanen blev infångad och fick ett nytt hem där det var öppet vatten, i Stockholms ström. Det kändes väldigt bra.

Det som kändes allra bäst var alla människors engagemang. Att det var så många som brydde sig. Så många som offrade kvällar och helger för att hacka hål i isen åt en svan. Man blir faktiskt lite varm i hjärtat när man tänker på det. Och vilken insats föreningen "Katastrofhjälp - Fåglar och vilt" gör. Fantastiskt!

Hur svanen klarade sig vet jag inte men jag hoppas det gick bra. Men vid millenniumskiftet så var jag väldigt orolig för "vår" svan och alla andra stackars fåglar när det jättelika fyrverkeriet vid Stockholms ström smälldes av. Jag brukar alltid tänka på de stackars fåglarna när det arrangeras fyrverkerier vid de öppna vattnen i städerna. Det måste ju vara en skräckupplevelse när man är fågel och inte har en aning om vad det är som smäller och lyser upp himlen.

Dessvärre fick jag höra en annan sorglig sak och det var att den övriga svanfamiljen inte klarat sin flytt. De hade flugit in i några kraftledningar på väg mot öppet vatten och förolyckats. Jag vet inte om det verkligen var så men troligen så var det sant för familjen kom aldrig mer tillbaka till den lilla sjön.

Jag slutar berättelsen med en bild på en svan. Inte på den svanen men väl på en annan ensam svan som jag såg i sjön Måsnaren i oktober 2006. Den verkade så ensam och övergiven. Jag kunde inte låta bli att tänka på att den kanske blivit kvar när föräldrarna och syskonen flyttade ... precis som "min" svan år 1999 ...

Jag har upptäckt att jag har massor av bilder som jag inte gjort något med. Håller på att beta av dem så smått så det kommer nog att bli en del publicerat den närmaste tiden. Imorse hittade jag bilder som jag tagit en tidig morgonpromenad i augusti 2007 då dimman låg mjuk över landskapet. Så nytt på hemsidan för dagen är:

"En dimmig sommarmorgon". Kan hittas under fliken ... "Fototillfällen"

Ingen bra helg har det varit och den är fortfarande inte bra ... jag har åkt på någon säregen magsjuka. Jag mår väldigt illa men har inte kräkts och har ingen diarré. Det har hållt på sedan i fredags och det verkar inte bättra sig. Huvudvärk och feber med hemsk frossa har jag haft också ... men febern verkar ha gett med sig så kanske det är på bättringsvägen ...

Nåväl ... slutklagat! Jag hade ju sett fram mot helgen och sköna långpromenader. Så blev det ju inte. Men Thomas köpte ett stort fång tulpaner igår i blandade färger och det var så härligt. Och nu blommar två av mina orkidéer och flera av de andra har massor av knoppar. Och trädgården är invaderad av härliga fåglar som jag kan sitta och studera från vardagsrumsfönstret.

Nåväl ... jag var ju bara tvungen att muntra upp mig lite. Medan Thomas gick ut på en långpromenad så fotograferade jag mina tulpaner och orkidéer. Så många bilder blev det inte men det  var härligt att se ljuset flöda genom fönstret och genom blombladen.

Min vita orkidé är verkligen vit ... och jag fotograferade den
med den blå himlen som bakgrund ...




Medan den rosaspräckliga fick ha gräsmattan som bakgrund ...




Ljuset flödade igenom en av de gula tulpanerna ...




Och en av de lila böjde sig elegant mot ljuset ...




Den sista bilden blev oskarp men ... jag gillar den ändå ...



Tja ... så mycket mer blev det inte. Men det var ändå jättehärligt att få njuta av ljuset ... även om jag bara fick sitta inne och titta ut på det. Men ... jag hoppas på att nästa helg också blir solig ...

... och jag hoppas att ni alla får en riktigt bra vecka!

Morgonen kom med solsken! Så härligt det var att se ljuset. Jag beslutade mig för att beta av mina övertidstimmar och åkte hem vid lunch. Satte på mig lite varma kläder och gav mig ut på en drygt två timmar lång promenad med kameran.

Och precis som jag låste dörren för att gå ut ... då lade sig ett täcke med mörka moln över min promenadväg. Jag såg blå himmel runt omkring men där jag gick var det grått, grått, grått. Nåväl, bara att vara ute och gå var skönt och jag gick där och filosoferade lite.

Jag gick och studerade trottoaren. Den var full med vattenpölar men också med grus i olika nyanser från "den dagen det kom snö" och dom var ute och halkbekämpade. En gatlykta speglade sig i vattenytan ...




Och den här skylten känns ju totalt onödig denna vinter ...




Himlen blev gråare och gråare. Vinden började ta i. Gräsvipporna vajade ...




Den enda färg man såg var den som var målad i tunneln under motorvägsbron ...




Men jag ser hellre en grå himmel än sådana här "färgklickar" i naturen ...

Oj ... nu har man slängt ut julen. Vilka kontraster det blir. Från adventsstjärnor, julgran, ljusstakar, juldukar, tomtar, hyacinter, julstjärnor och annat rött och grönt ... så är allting plötsligt .. så ljust och hmm ... rent på något sätt.

Ljusstaken i vardagsrummet har blivit utbytt mot en vit lampa med vitrosa lampskärm. Plexiljusstaken mot en med solgul skärm ... ljusstakarna i köksfönstret mot två små lampor i silver. Och alla vissna gamla julblommor är kastade och ersatta med tulpaner i fräscha pastellfärger. Tomtarna är bortplockade och det blir lättare att damma igen.

Jag älskar att "ta in" julen men jag älskar också att "ta ut" den. Det är första stegen mot ljuset och våren.

Igår var det dessutom sol. Trots att vi haft fullt upp i helgen så tog vi en tur till Taxinge slottspark. Jag kunde inte låta bli att förundras över kontrasterna mellan ...

Januari 2006 ...


... och januari 2008 ...



Bilderna är tagna på nästan exakt samma ställe. Jag måste säga att då det faktiskt är januari, som är en vintermånad, så tycker jag nog bäst om vädret i januari 2006.

En annan kontrast kan det bli om värmen pajar när det är smällkall vinter ute. Det kunde ha hänt igår för då slutade fjärrvärmen fungera i nästan hela Södertälje. Hade det varit -20 grader ute och dom inte lyckats avhjälpa felet så fort som dom gjorde så hade det blivit en rejäl kontrast i inomhustemperatur.

En annan kontrast såg jag vid fågelmaten. En hackspett samsades med talgoxarna och blåmesarna ...



Ja, kontraster finns det många. Det här var några ...

Idag har jag fotograferat fåglar. Jodå, och jag ska lägga ut bilderna här. Men ... en liten varning är på plats. Det här är ett totalt oseriöst inlägg  .... :)

Min fågeldag började med att jag såg en koltrast som satt i grannens äppelträd ...

... WOW .... vilken bild, tänkte jag. Jag måste vara i toppform.  Nu kunde det ju bara bli bättre ... eller .... ?




Jodå, jag tog kameran och gick ut i snålblåsten. Plötsligt hittade jag en blåmes. Den gjorde sitt bästa för att gömma sig bakom de kraftiga grenarna men ... med en Tant Razzi i toppform, då är några ynka grenar inte mycket till skydd ...



Plötsligt kom en stor fågel flygande som en svart siluett över huvudet på mig. Med dödsförakt riktade jag kameran mot himlen och knäppte av. Jösses ... den blev ju nästan skarp ...



Nu hörde jag någon som skrattade. Kunde det vara åt mig? Jodå, en skata satt i ett träd och skrattade gott. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag och tog en bild just när den tänkte smita ...



Skatan flög vidare. Men jag hittade den igen. Nu satt den högst upp i en björk. Jäklar vilken bra bild det blev ...



Nu var det lite brist på fåglar ett tag. Men man får inte vara rådlös. Med lite god vilja så kan man väl säga att detta är en form av brevduva ...



Om det var brist på fåglar ett tag så gick det desto bättre sedan. För helt plötsligt så lyckades jag fånga två i samma bild. Jag vet att det inte är några problem att se dem men för ordningens skull kan jag ju nämna att den ena sitter i grenen vid taknocken och den andra i busken vid gatlyktan. Medge att detaljrikedomen är enorm ... ja på gatlyktan och skorstenen alltså ...



Jaha ... det var den sista bilden. Men man vet aldrig. Jag slår kanske snart till igen. Med ett nytt spännande tema ... :)

Jaaaaa!!!! Det har snöat. Nu ser det ut som på ett julkort. Tur man har alla julsaker kvar så man kan stå vid tomtarna och de glimmande ljusen i fönstret och titta ut på snön, och tindra med ögonen. För vilken skillnad det är. Det är så ljust och vackert.

Jag var och jobbade igår men det var så lungt så jag bestämde mig för att ta ledigt. Så jag har varit ledig idag och ska vara ledig imorgon också. Lika bra att passa på innan allt drar igång på allvar i nästa vecka.

Och idag var jag ute och gick. Pulsade på i snön för det var inte plogat. Och det var så härligt. Men det var nermulet och alldeles grått på himlen. Inget fotoväder alls. Men jag tog kameran med mig ändå. Var ju tvungen att dokumentera att den 3 januari 2008 fick vi äntligen lite snö ...

Nyårsafton 2007. Sist jag skrev i bloggen var på julafton. Sedan gav jag mig själv internet-ledigt ända tills idag. Har varit väldigt skönt. Och julen har varit riktigt bra.

Ute har några få flingor fallit så ett litet lätt snötäcke har lagt sig mellan grässtråna. För ja ... dom syns fortfarande, grässtråna alltså, och dom syns mycket.

Tänk så snyggt jag halkade in på vädret där. För år 2007 blev vädrets och klimatets stora år. Stormen Per drog in i januari. Sommaren kom med torka i Stockholmsområdet och otroliga översvämningar i södra Sverige. Man pratade väder och klimathot på allvar. Fast det pratades faktiskt väldigt mycket om väder och klimathot även 2006. Och jag fick redan då "Väderboken" av Claes Bernes och Pär Holmgren i julklapp av Thomas. Jag minns hur jag läste den och kände skräck över vad som håller på att hända. Isarna som håller på att smälta, havsisen i Arktis som krymper, Columbiaglaciären i Alaska som på 25 år blivit 15 kilometer "kortare". Snön som snart inte längre finns på Kilimanjaro. Och i år har ju allt runt klimathotet kulminerat med Al Gores fredspris som slutkläm. Och visst är det bra att det skrivs och pratas så mycket om det i media. För vad man än väljer att tro på (det finns ju olika teorier om det som händer är "normala cykler" eller ej) så kan det aldrig vara fel att bli medveten, att gå igenom med sig själv vad man kan göra för att dra sitt strå till stacken. För bra är det inte det som händer, hur "normalt" det än må vara.

Men nog om vädret. Man glömmer lätt vad som hänt året som gick. Vissa saker poppar upp i hjärnan direkt. Men ibland blir man förvånad när man läser tidningarnas årskrönikor och upptäcker att "men jösses ... det hade jag glömt". Jag tänker inte gå in på något nu. Alla gör vi väl våra egna summeringar och läser alla krönikor i tidningarna.

En uttryck som jag däremot kommer ihåg från 2007 är "eller hur?" Överallt hörde man det (och jag sa det själv också). Såg att det ersatt det tidigare "precis". Det tycker jag är rätt kul faktiskt. Att läsa vilka nya uttryck som kommit fram under året. Och samtidigt är det kul att se vilka som stannar kvar. Stannar ett ord tillräckligt länge så blir det ju kvalificerat för Svenska Akademins ordlista.

Men ... nu är det som sagt nyårsafton. Nyårsmaten är inhandlad, de ljusrosa tulpanerna med silverkvistar arrangerade och vinet står på kylning.

Nu skulle jag lagt ut en typisk nyårsbild men jag har faktiskt inte haft kameran framme. Däremot så upptäckte jag till min stora glädje att min vita orkidé nu börjat slå ut. Så vit, ren och oskuldsfull ser den ut. Precis som det nya året de där första flämtande sekunderna vid midnatt.´

Så med denna gamla bild på min vita orkidé vill jag önska er alla ett Gott slut på 2007 och ett riktigt Gott Nytt 2008.